Lite sårad faktiskt

Nu är det dags att vara sådär brudig igen. Det finns en bekant till mig, som jag inte vill säga vem det är, men hursomhelst, hon skulle nog inte bry sig om vilket, som jag faktiskt bara jämt känner mig liksom bortglömd av. Hon är väldigt rar och snäll på de flesta sätt och vis, men det känns som att jag bara ger och ger och inte får något förtroende tillbaka. Det känns som att hon har sina vänner, vilka typ alla hatar mig, och kanske är det därför hon håller sig på avstånd ifrån mig. Men det gör mig ledsen. Jag tycker om henne väldigt mycket. Jag önskar att jag någon dag skulle kunna kalla henne för vän, men jag har nog börjat ge upp. Hon vill helt enkelt inte ha mig nära.

Varför tycker jag alltid om alla så mycket?