måndag 16 juni 2008

Krönika från 2004 inlagd för Aphexan

Skäms, svenska folket! Skäms!

Det är sommar ser vi överallt. Jag blir så less så jag kräks.

Nyss var det vinter. Folk hade kläder på sig. De var bleka och frös. Vad har hänt med vintern? Ja, okej, den brukar väl försvinna, fattar jag väl, men ändå. Senaste två veckorna har varit en värmebölja som liknar en jävla gasbastu och jag har inte ens hunnit ha min fjortissnygga Dieselvårjacka på mig, innan det blev dags för jeansjackan och annat sommarotyg.

När jag väl vågar mig utanför dörren (jag är allmänt krasslig och lite av en eremit emellanåt) ser jag folk som spelar kubb, grillar och lyssnar på samma groteska sommarpop som de redan lyssnat på alla tusen somrar innan. Nu har Gyllene Tiders gamla låtar gjorts om i ännu sämre tappning av blonda, oljiga tjejer förstås. Det är skillnaden. Svenska folket känner gemenskap och glädje. Jag känner mig utanför.

Jag har aldrig varit mycket för att visa köttet. Hur smal jag än är finns det alltid nåt vitt som väller för mycket för att jag lugnt ska kunna ligga och sola mig brun med de andra glädjespridande sommarflickorna. De verkar inte bry sig inte om det lika mycket. Ingen har tydligen för feta överarmar för att kunna vissa sig i linne eller bikini. Inte när det är varmt och vackert ute. Vissa har hotpants också. Jag är för blek och uppvuxen med heroin chic-modet för att ens försöka komma undan med det och jag anstränger mig för att tänka att det är dem det är fel på. De som inte skäms. Svenska tjejer som slåss för sin rätt att få vara feta. Hedningar…

Den manliga delen av befolkningen är kanske ändå mer skamlösa. Vi kvinnor har tvingats se fula manliga överkroppar så länge att vi nästan blivit immuna mot det som egentligen ska föreställa attraktivt. Är det brist på manlig fägring reagerar jag lätt ganska positivt på att få se lite hud, men när man ser ölkaggarna svämma över rikets alla gator, blir det svårt att skilja skräpet från vetet, eller vad det nu heter. Det blir för mycket. Någon gång måste det väl ändå ta slut. Om alla kvinnor skulle börja välla omkring utan något på överkroppen skulle nog även männen snart tappa intresset för bröst. Det blir så när man inser att de flesta inte är särskilt vackra alls. Det kanske är det som behövs! Kvinnor med pattar till naveln och så mycket svett under brösten att de behöver potatismjöl eller talk för att lindra eksemen mellan hudvalkarna. Då skulle nog snart alla tvingas klä på sig. Enligt lag. Jag tror att vi behöver en lite mer förtryckande jämställdhet emellanåt.

Kanske är jag avundsjuk på folk som inte bryr sig om hur de ser ut. Men bara kanske. Jag är nog mest arg över att jag som blek, aldrig någonsin brunbränd, ljus- och folkskygg liten räka kan välla mig på samma sätt eftersom det inte finns några hedningsfria platser. Jag är arg över att jag vet att köttofilerna glor på mina ben bara för att det är för varmt för bära strumpbyxor under kjolen. Jag är arg för att sommaren gör alla till bitar av kött. Men mest är jag arg över allt dåligt kött som syns ute. Det är nog bäst att jag stannar inne och spelar tv-spel i sommar. För mitt eget höga nöjes skull. Kubb är ändå för mesar.

Inga kommentarer: